Moro moro!

Snön smälter så sakteliga på vårberget utanför mitt fönster. Observatoriet tittar ner på mej, bokstavligt talat.
De sista veckorna har jag lärt mej att man inte kan jobba heltid, vaka på nätterna och däremellan vara med överallt helatiden. Man blir märklig och nedstämd och till sist vet man varken ut eller in. Så, jag fick lugna ner mej lite. Bra så.
Jag kom in på utbildningen i Pargas, en tant ringde mej igår. Jag är tydligen närvårdarmaterial. Vill man vara närvårdarmaterial? Det låter skrämmande. Jag lämnar den frågan öppen.
I helgen får jag celebert besök av Ulla-Sofia. Är dessutom helt ledig så det kan inte bli mycket annat än väldigt bra.
Nu står klädtvätt samt ett varv förbi Hullut Päivät på mitt schema. Kan hända att jag köper en blommig stekpanna, de har såna där. Skulle inte det vara piffigt?